Jag kommer välja rätt och det gör mig stolt.

Nu sitter jag här med ett val. Gårdagens förberedelser gör att jag kommer välja rätt. Det gör mig stolt.

Det har varit några ganska omtumlande dygn som tagit avstamp i en lång lång natt. När jag med två timmars sömn i kroppen vaknade spelades jobbiga ögonlocksfilmer upp. Då hade jag redan bestämt mig.

Valmöjligheterna kommer fortsätta komma och med tiden kommer de ändra karaktär, det ser jag fram emot.

Jag vet att jag kommer välja rätt och det gör mig stolt.

Vem f*n stänger ansökan klockan midnatt en lördag?!

Ibland blir jag fruktansvärt förvånad över bristerna i min handlingsförmåga.

Det är dags för mig att börja ta tag i mitt liv och inte låta möjligheterna glida mig ur händerna. Jag vill så mycket och ställer så höga krav att jag har en tendens att vänta tills det blir för sent.

Nu sitter jag här med nästan perfekta ansökningshandlingar som är fullständigt värdelösa, fönstret är stängt och denna möjligheten med den.

God natt.

De frågar hur det är med mig...

och jag svarar att det är bra, alltid bra...

Vad mer kan jag säga?

Hur mycket vågar jag säga?

Tappad

Försenad. Försoven.

Mår illa.

Framme.

Apropå att ta hand om sig själv:

Frukost: en banan på väg till jobbet

Lunch: en liten kopp kaffe

Mellanmål: en liten bulle

Kvällsmat: ?

Det är nåt som håller mig tillbaka...

På väg till jobbet:
Det är nåt som hindrar mig från att prestera på topp. Jag är dålig på att passa tider och att i allmänhet förbereda mig. Jag tar inte hand om mig själv heller, äter dåligt, betalar för ett gymkort jag inte nyttjat sen påsk.

Lunch:
Det går trots allt rätt bra, jag utbildar nya utan utbildnings material.

På väg hem från jobbet:
Jag trivs i rollen som utbildare och hoppas få göra mer av den varan. Det jag tycker är svårt är att komma till skott, att omsätta alla mina planer i verkligheten. Idag jobbade jag över och tyckte om det.

150 %

Heltidsarbete och halvtidsstudier - en lyckad kombination?

Det som talar för att jag ska lyckas med plugget den här gången är att jag redan innan kursstart har bekantat mig med den mesta kurslitteraturen samtidigt som jag jobbar inom samma område. Den praktiska erfarenheten är intet att förringa.

Igår när jag bläddrade i den största boken kände jag igen texten oavsett vilken sida jag slog upp, det kändes betryggande. Nu återstår att se hur det löser sig tidsmässigt.

150 %
Heltidsarbete och halvtidsstudier - en lyckad kombination!

Sluta

Funderar ibland på att säga upp mig - kanske borde jag ta ett snack med chefen först och se vad han har att säga.

Skulle i och för sig kunna gå ner på deltid för att förverkliga mig själv övrig tid. Jag behöver ju faktiskt inte jobba fulltime...

Avskaffa...

Jag bär på en känsla av att jag håller på att avskaffa mig själv. Avskaffa för att uppstå på nytt i en ny form.

Mål: lära mig någonting nytt varje dag och att skriva ner det i en idagharjaglärtmig-logg

Syfte: uppnå en känsla av utveckling









(jag är trött)

Babbel...

Skratta högt för sig själv. Radion i öronen. Gapskratt ut i tomma luften. Frigörande. Jag vill finna glädjen igen. Jag till leva glädjen! Jag vill gapskratta högre, oftare... Jag vill känna stolthet. Vara den jag är. Leva som jag lär. Med glädjefylld disciplin vill jag möta dagen. Möta dagen och le.

Ödets dag...

Kommer jag klara återkomsten utan att de kommer på mig?

Min största last: att jag underminerar min auktoritet genom att inte leva som jag lär...

Lösning: sökes...

38.0

Är det dags att varva ner? Jag har inget minne av den dagen jag sist hade feber. Sista timmarna idag mådde jag nästan lika illa som i fredags, jag fick väldigt lite gjort.

Är det kroppens sätt att säga stopp? Jag låter morgondagen avgöra. Har jag feber, då stannar jag hemma. (kanske)

Jag har börjat se gubbar där ute, ser du?

En sån dag...

Vaknade fem, somnade om, vaknade sju, utvilad för första gången på länge, kände lugn på jobbet, kunde slappna av, började må dåligt efter lunch, bet ihop, gick hem tidigare, snodde en plastpåse i ett fruktstånd, spydde innan jag hann hem, ensam hemma, fräschade till mig, vilade, mådde bättre, fick mat och somnade vid åtta, vaknade ett, skrev ett utkast till en föreläsning, fortfarande sömnlös.

God natt.

Jag försöker gå alla till mötes...

Jag är glad att mitt kontor ligger så avsides så ingen ser hur länge jag jobbar över för att hinna med.

Är det av tidsbrist jag lider?

Nä, troligen handlar det fortfarande om ineffektivitet och brist på planering.

Det är nu det vänder. Botten är nådd på fler än ett plan och där har börjat uppdagas flera ljuspunkter.

Ljuspunkter: vykortsbild, leenden och pet i magen

Trött, nervös och stressad...

Jag får inte veta tillräckligt och jag får inte vara med tillräckligt för att kunna ta det ansvar jag så gärna vill ta.

Jag får dock veta tillräckligt för att driva mig själv mot kanten.

Snart har jag nått gränsen för vad jag tål...

Hjälp mig att vända detta till någonting gott

Ingenting att dölja...

Jag ser fram emot den tid när läget är så stabilt att jag inget längre har att dölja.

Den tid där jag stolt berättar om mitt yrke och om mina drömmar. Ja, vad drömmer jag om egentligen?

Effektivitet och acceptans

På väg till jobbet igår accepterade jag min nuvarande förmåga till effektivitet.

Därmed delade jag upp dagen i 4 block med målet att utföra en förutbestämd uppgift inom varje block.

En rast mellan varje block ger mig vila och uppladdning inför kommande uppgift.

Att acceptera nuläget ökar sannolikheten att lyckas. Det är lättare att följa en karta för att nå ett mål om man vet var man befinner sig när man börjar än om man är vilse.

Idag ska jag fortsätta med fyrblocks taktiken. När jag behärskar fyra block per arbetsdag ska jag dela upp dagen i fler block. Alla med en förutbestämd uppgift.

Med detta blocktänk går jag in i situationer med större kraft och beslutsamhet vilket leder till ökad effektivitet och självdisciplin.

Effektivitetslära

Jag jobbar över oavlönat på en söndag för att jag känner mig ineffektiv på vardagarna och jag vill ha en bra start till veckan som kommer.

Varför lär man sig inte om effektivitet i skolan?

Dag 3. 7 dagar kvar

Detta är inte hållbart, hur kunde jag tro något annat?

Vem var det som beviljade semester till alla samtidigt!?

Jag ska rida ut den här stormen, imorgon är jag ledig och då ska jag lägga upp en strategi.

Analys av läget:
Jag är fortfarande långsam med att reda ut oklarheter vilket leder till att högarna med ogjorda oklarheter växer. Jag har möjligtvis en stolthet i att kunna själv?

Utmaning: att bli bäst på att be om hjälp och att bli bäst på att delegera.

Stolt ska jag vara över att allt jag tar på mig att göra ser jag till blir gjort inom utsatt tid.

Att bli effektivare

Det finns två vägar till ökad effektivitet.
1. Undanröja hinder.
2. Utveckla färdigheter.

1. Mycket av det som står i vägen för din effektivitet går att åtgärda med små medel. Identifiera och lös upp.
2. Allt du gör kan du göra både bättre och snabbare. En elitidrottare är överlägsen en amatör på alla punkter. Vill du också tillhöra eliten i din bransch?

Skriv alltid din musik på papper...

Aurora, P2, 7.33
Paul Hindemith - klarinettsonat

Klarinett och piano. Två fantastiska instrument jag själv skrev samman i början på millenniet. Musik sparad i en komprimerad fil som skickades via mail. Jag lyckades aldrig få fram musiken på någon annan dator och jag kom mig aldrig för att skriva ut det på papper, nu återstår endast minnen.

(Är det någon som vet hur man kan väcka döda filer till liv?)

Gå en annan väg...

...och meditera över en parkeringsautomat till ljudet av ett övande piano.

Med tunga steg...

Jag valde sidospåret idag. Håller mig på min kant och försöker göra mig osynlig.

En stor sten släppte när ett möte blev inställt. Istället briserade en annan bomb varpå jag försvann. Tiga ihjäl problem och lösa dem i det tysta medan pussel läggs av spillrorna efter smällen. Hur länge får jag vara kvar?

Jag växer för var dag som går. Motgång i lagom dos ger styrka. Idag svalt jag.

Ett ytligt inlägg...

Balans mellan kropp och själ. Över och under. Framför och bakom.

Att känna sig "fel" redan på väg till jobbet/skolan kan handla om en nyans i färgvalet du bär, en missmatch. Betrakta dem du ser på din väg och upptäck att missmatcher är vanligt förekommande, det är dock inte alltid du ser det om du inte söker. Betrakta dem som lyckats matcha, variationen är enorm. Inspireras och våga. Må bra idag och trivs med den du är. Våga mera imorgon.

Midsommar och skrivkramp

Regnskurar och fågelkvitter med traditioner som får mig att må illa. Hur kan man finna mening i en urtråkig tillvaro? Möjligtvis genom att studera sin omgivning, att öva på att läsa folk och att skapa rapport.

Eftersom kompetens är någonting man förvärvar genom hårt arbete är jag övertygad om att social kompetens är möjligt att skaffa sig. Egentligen skulle jag behöva definiera mål och förbereda mig men det hinns nu inte med. Det är ett steg som behöver tas som jag ogärna tar. Hinna skulle jag hunne.

Mål: öva, öva, öva och att överleva dagen.

Jag känner lugn...

Jag vet inte om det är för att jag endast ätit gröt till frukost, några godisbitar och en kopp kaffe på eftermiddagen: trots att jag jobbade 12 timmar idag utan att hinna med hälften av det jag hade tänkt göra på sista dagen innan semestern känner jag mig ändå lugn.

Kanske är det så att jag litar på att mina medarbetare täcker upp för mig medan jag är borta. Kanske är det så att jag idag har fått ut en hel del viktig information som jag hållt inne med. Kanske är det så att jag inte har något jobb att komma tillbaka till efter semestern.

Jag känner mig ändå trygg.

Av någon märklig anledning känner jag mig ändå lugn.

Sista dagen...

Omfokusering.
Omfokusering.
Omfokusering.

Jag önskar avsluta starkt. Ta hand om alla och ge dem en bra start. En dag som jag vill ta igen allt på, allt jag missat sedan jag blev själv. Det är mitt ansvar och det är på mig ansvaret sitter och det har jag inte tagit. Jag har inte tagit alla signaler på allvar och nu är det dags att omfokusera.

Omfokusera.
Omfokusera.

Jag är orolig, har skjutit många viktiga punkter framför mig. Den lista jag haft är till stor del genomförd, men var dag som går genererar fler punkter och gårdagen var inte min stora dag.

Omfokusering...

Jag vill förstärka det som är bra så att jag känner mig stark och säker. Jag mår bra och har ett starkt stöd, det har jag.

Hjälp mig känna styrka.

Gratisjobb eller investering?

Jag ser det gärna som en investering att göra det lilla extra. En möjlighet att utveckla och utvecklas. Att få testa idéer och lära mig mycket som jag har nytta av både nu och i framtiden. Det är också bättre använd tid att stanna kvar en extra timme eller två än att gå hem där jag ingenting får gjort.

Det krävs förstås en balans. En balans mellan arbete och vila. En balans mellan jobb och familj. En balans mellan fritid och...

Just då slår det mig, det är ju min fritid jag använder, och eftersom det är min fria tid så är jag fri att göra det jag vill. Om det så är att sova, träna, läsa eller jobba.

Genom att jobba mer än andra är jag övertygad om att det kommer leda mig till större framgång. Samtidigt får jag ta ett större ansvar för mitt eget välmående.

Det är mitt ansvar att leva det liv jag vill ha och att ta hand om mig och min omgivning på bästa möjliga sätt.

Morgontankar...

Jag betar av punkt efter punkt, två dagar kvar och jag önskar jag fick komma hem, nu...

När negativa tankar och känslor dyker upp försöker jag fokusera om. Se lösningar istället för problem och framåt istället för bakåt.

Jag mår ändå alltför ofta dåligt och känner mig stressad över att jag inte hinner med det jag ska.

Stressad över otillräcklighet...

Jag har betat av en hel del, det är bara det sista kvar nu.

Jag ser verkligen fram emot min semester, tänk att bara släppa och lita på att alla klarar sig. Jag ser också fram emot att komma tillbaka efter semestern. Jag har väldigt mycket att se fram emot under hösten. Jag kommer fortsätta växa i min roll och ta en allt större plats i organisationen!

Jag har iallafall börjat vänja mig vid tanken och acceptera mig själv och allt som hänt fram till nu. Det har gått fort.

Idag ska jag ha ett avstämningsmöte med en kollega och delegera mera.

Jag upplever lugn och trygghet.

Lunchtid...

Jag har hunnit med det jag skulle hinna med fram till nu. Det är bra. Halva dagen är kvar och läget är iallafall lite under kontroll.

Det värsta är att jag inte riktigt har löst semestern. Jag borde fokusera på att i eftermiddag lösa ett par av punkterna jag har på min lista för den här veckan, vilket får mig att tänka på att jag behöver upprätta en lista för den här veckan.

Jag slappnar av nu, söker harmoni...

Detta ska jag uppnå och uppleva idag:

Jag ska komma i fas med all daglig administration så att jag kan delegera det under nästa vecka. Jag ska även göra en skriftlig presentation av en produkt som lanseras under min semester.

Jag vill uppleva lugn över att jag har läget under kontroll.

Jag är bra!

Jag kände mig starkare efter lunch. Jobbade ändå över två timmar för att kompensera dagens ineffektivitet. Det kändes bra, fick rensat ut ganska mycket.

Snart börjar semestrarna och då gäller det att vara förberedd och färdig. Jag har en hel del snöbollar att sätta igång så får vi se hur stora de hinner växa sig under sommaren.

Målet med tiden som är kvar handlar till stor del om delegering. Gör jag det smart kommer jag slippa en hel del gamla uppgifter efter sommaren. Jag har tagit med mig rätt många onödiga uppgifter från min gamla roll. Det är dags att göra mig av med dem.

Jag vågade mycket idag, jag tog risker och jag myntade lite skämtsamt begreppet "learning by failing"...

Halvtid...

Jag har fixat några grejor idag, men det blev tungt ett tag. Alldeles för sen lunch.

Jag kan känna mig ineffektiv ibland, får dock inte glömma att jag har lyckats slå ihop tre tjänster i en - inte konstigt att jag kan känna mig lite otillräcklig och splittrad emellanåt.

Jag har ett superjobb! Det är varierande med mycket frihet. Jag har möjlighet att lägga upp arbetet som jag vill och det är många som är beroende av mig.

Om jag missat något blir responsen ganska omedelbar, från vissa iallafall. Detta påverkar förstås prioriteringen mellan arbetsuppgifterna. I varje given stund finns vissa saker som inte är lika viktiga som andra helt enkelt.

Nu blir det nya tag!

Idag vill jag åstadkomma och uppleva:

Jag ska köra igång en produkatutbildning och lägga ut informationsmaterial. Jag funderar på att testa "uppsökande utbildning" vilket innebär att jag går runt på de olika avdelningarna och gör kortutbildningar på plats i deras närhet. Viktigast idag är att komma ut med budskapet och göra mig extra tillgänglig för frågor kring det.

Jag vill uppleva lugn och trygghet kring dagens göromål.

En bra dag...

Nu kan jag kort summera dagen med att jag lyckades uppfylla morgonens plan, på samtliga punkter.

Jag har kommit in i ett flow som jag trivs hyggligt bra med...

Idag vill jag åstadkomma och uppleva:

Jag vill idag formulera om frågeställningen för jag känner inte att den passar mig. Det jag däremot ska få gjort färdigt är måndagsgörat. Utöver det ska jag göra en till produktundersökning, skriva rapport på det och ta emot ett kundbesök.

Jag vill återigen uppleva lugn vid dagens slut.

Jag upplevde lugn...

Jag fick färdigt lönerna med god marginal och hann testa produkterna, sammanställning av resultatet ordnar jag dock imorgon.

Idag avslutade jag arbetsdagen med att planera morgondagen! Det är en ritual jag ska bygga mig som kan få mig att känna ännu mera lugn och säkerhet samt en större grad av genomförande.

Jag är en person som arbetar i det tysta utan att göra väsen av mig när det går illa, jag ska börja ge mera direkt respons som bekräftar att jag åtminstone har tagit mig an uppgiften.

Jag växte i min roll idag, mycket.

Idag vill jag åstadkomma och uppleva:

Vad vill jag åstadkomma och uppleva idag?

En fråga jag läste igår, borde inte vara så svår att besvara men jag besväras av den. Kanske ett tecken på att jag har tappat mig själv och mest irrar runt.

Två avslöjande ord jag använder med väldigt hög frekvens är "nog" och "kanske". Jag är osäker på mig själv.

Däremot är jag säker på att jag behöver öva mig, tvinga mig tänka framåt och att söka efter mig själv. Svaren behöver inte vara perfekta på första försöket, jag ska tillåta mig själv att chansa mer och sluta slå ner på mig själv när det inte går som jag hoppades.

(Erfarenheter är vad jag samlar på.)

Så:
Idag vill jag göra färdigt löneunderlagen och genomföra 2 st produkttest samt meddela resultatet. Jag vill uppleva lugn av känslan av att ha åstadkommit någonting.

Jag ska bli mera direkt i min respons, sluta förhala och börja agera...

Jag gick tillbaka...

...och klarade mig undan endast med en liten pik. Däremot kan jag tänka mig att klagomålen från andra håll snart börjar hagla in. Hur står det egentligen till?

Jag jobbade över bara för att jag ville förstå, nej, jag skrev inte upp tiden.

Imorgon ska jag skicka ett par extra viktiga mail och ringa några samtal. Jag hoppas det kan knyta upp åtminstone ett par av knutarna.

Jag jobbar mer än vad jag är villig att erkänna, kanske är det ett sätt för mig att kompensera för min ineffektivitet.

Däremot har jag väldigt svårt för att ta med mig arbete hem. Kanske är det bra att dra en gräns där. Det är viktigt att känna sig ledig emellanåt.

Jag avundas dem som är så tankspridda som jag ger sken av att vara. De som verkligen glömmer och är glada ändå.

Jag är inte en sån som glömmer.

En dag att försvinna på...

Jag har börjat spela ett spel med väldigt hög insats. Hur länge det kommer hålla vågar jag inte tänka på.

Idag är en sån dag som jag brukar ge upp på. Jag brukar inte dyka upp och samtidigt göra mig onåbar.

Idag är helt enkelt en sån dag som jag brukar försvinna på, utan ett ljud bara försvinna för att dyka upp på en ny plats i en helt annan tid.

Idag är insatsen större än någonsin, kanske är det dags för mig att växa upp och ta ansvar?

Istället för att försvinna kan jag konfrontera mig själv och lyssna på vad de som söker mig har att säga.

Istället för att må dåligt kan jag bli fri.





Fri

Han skulle kalla mig...

...men kallelsen kom aldrig. Kanske hade han inte tid, kanske vågade han inte. Vi är väldigt lika, det är nog därför jag kommit undan med så mycket, men nu börjar det hopa sig. Kanske drar han sig för att ta detta mötet mig, han vet nog inte riktigt vad han ska göra med mig. Om jag får vara kvar över huvud taget.

Jag fick ett par goda råd av en kollega, hon gav mig en chans att reda ut ett par saker jag förskjutit. Jag lovade göra det idag, jag gjorde det inte. Jag bröt ett löfte, kanske det sista löftet. Jag pallar inte, pallar inte, pallar inte längre.

Snälla hjälp mig, någon?

I morgon kommer domen...

...jag ska ha utvecklingssamtal med min chef och jag tar för givet att han har en del att ta upp. Jag har verkligen underpresterat den sista tiden vilket lett till att även mitt team underpresterat. Helt plötsligt hänger alla löst.

Jag är as_nervös.

På väg in i krisen...

...med chefens råd färskt i minne.

Pratade med en vän...

...igår när jag gick hem från jobbet. Jag saknar verkligen henne. Hennes sätt att fråga hur jag har det och hennes sätt att höra att det inte är så bra som jag försöker ge sken av är ovärdelig. Den förmågan har hon till och med via telefon.

Vi har inte pratat på två år och jag insåg hur ovan jag blivit att prata om sådant som betyder något. Min vän har en förmåga att få mig att prata. Hon ger mig utrymme. Tystnader. Hon vågar vänta. Hon har alltid vågat vänta på svar när hon ställt en fråga jag tyckt varit jobbig. Vi var mycket tysta igår.

Min sambo kan komma på sig själv med att hon pratar för mycket om sig själv, då kan hon fråga hur jag haft det och nöjer sig med ett "det är bra" innan hon fortsätter med sig själv igen.

När hon undrar vad jag gör och jag säger att jag "skriver" kan hon undra vad jag skriver men nöjer sig med svaret "skriver".

Ibland får hon för sig att hon ska coacha mig, då kan hon ställa frågor och pressa mig till ruinens brant. Hon har noll känsla för hur jag fungerar. Efter alla dessa år av stötande och blötande har det inte blivit bättre. Hur många år av våra liv ska vi verkligen offra på varandra?

Hon behandlar mig som ett barn...

...och jag finner mig i det. Jag låter henne dalta och skälla, jag kan bara svälja.

Hur länge står jag ut?

(två timmar senare)

Jag borde börja sova på soffan innan hon bryter ner mig fullständigt...

Identitetskris?

Jag hade tänkt träna i morse men snoozade över en timme och insåg att oron från igår ligger kvar. Vill inte riktigt rota i den men gissar att det är stress. Skulle må bra av att träna, anstränga mig långt och länge.

Vem är jag?

Vem vill jag vara?

Vem har jag blivit?

Det har snart gått ett år sedan min helt galna resa drog igång och jag har inte riktigt hängt med.

Identitetskris?

Självdisciplin: A

A: acceptance.
Veckan har ett visst antal dagar, 7 st, varken mer eller mindre.

måndag
tisdag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
söndag

Varje dag kan delas upp i tre 8 timmars pass. De dagar jag jobbar går ett sådant pass till arbete. 8 timmar per arbetsdag har jag på mig att utföra ett arbete.

8:00
9:00
10:00
11:00
12:00
13:00
14:00
15:00
16:00
17:00

Av ovan nämnda nio timmar ska en timme gå till lunch och två kvartar till fika. Att passa tider har dock inte varit min starka sida, övertidstimmarna blir allt fler, däremot skriver jag sällan upp dem pga en känsla av ineffektivitet. Med ökad självdisciplin kan jag hålla mina raster och sluta i tid samtidigt som jag hinner med det jag ska.

Som ett första steg behöver jag acceptera de tidsramar jag har.

Jag behöver acceptera att jag har ett eget ansvar samt möjlighet att påverka hur jag nyttjar min tid.

Lite om vad den här bloggen ger mig...

Jag ska börja sätta större värde på min tid. Börja ifrågasätta det jag gör, varje dag, varje timme, var minut. Det jag gör just nu, gör det mig till en bättre människa?

Jag har börjat störa mig på att tiden rinner mig ur händerna. Jag läste ett dagboksinlägg från tidig höst i fjol, det har hänt mycket sedan dess men samtidigt går jag och trampar i samma spår. Om jag läser noteringar från flera år tillbaka så är den springande punkten den samma, det är dags för mig att börja styra upp mitt liv.

Den här bloggen har faktiskt börjat hjälpa mig, det känns skönt att få ner lite tankar och att även få dem offentliga. Det jag skriver här måste jag stå för, även om jag fortfarande gömmer mig i anonymiteten så blir jag stärkt av att få mina ord på pränt. Jag kommer alldeles säkert skriva något jag vid ett senare tillfälle ställer mig tveksam till, om jag inte redan gjort det. Detta är dock en del av min utveckling, för att göra rätt måste jag även våga göra fel.

Det handlar också om självdisciplin. Genom åren har jag läst väldigt mycket, däremot har jag haft vissa svårigheter att omsätta det i verkligheten. Jag har varken haft disciplinen eller modet att förändra gamla invanda mönster. Genom att skriva om mina framsteg och insikter ser jag en möjlighet att underlätta tagandet av det extra steget som krävs för att lyckas.

Att regelbundet skriva och offentligöra texter kommer också göra det lättare för mig att bli färdig med jobb- och studierelaterade arbeten. Jag ser ljust på framtiden.

Satsa eller bryta upp?

Det behövs en radikal förändring för att det ska hända någonting i mitt förhållande. Hon vill flytta till ett boende hon egentligen inte har råd med, jag börjar dock vänja mig vid tanken om att bo fint så varför inte. Däremot så vill hon ha gemensam ekonomi, så långt vill inte jag sträcka mig. Ska vi bo där då får hon betala sin del av hyran och allt det andra som nu.

Flytta till lyx eller bryta upp?

Det är så mycket jag stör mig på vad gäller henne. Jag har valt helt fel. I själva verket var det faktiskt hon som valde mig, länge kämpade jag emot och jag har till och med gjort slut ett par gånger. Men hon är så envis, har hon en gång bestämt sig så finns det ingen återvändo. Jag hade till och med passet redo för jobb i utlandet men fick ett nej i sista stund.

Ska jag gå med på att flytta för att testa vårt förhållande? Det kanske blir bättre i nya omgivningar, eller så funkar det inte där heller. Åren börjar ju rinna ifrån oss båda, vill jag bilda familj med henne? Tänk om jag inte hittar någon annan?

Jag vill kunna satsa fullt ut och känna att det är rätt, nu känns det fel.

Tankar om ansvar...

Det ansvar jag inte klarar av att ta själv borde jag lägga över på någon annan istället för att det ska bli ogjort. Det är ansvarsfullt att säga nej och be om hjälp när jag behöver det.

Det är inte farligt att säga "nej" eftersom ett "nej" kan vid andra omständigheter bli ett "ja". "Under dessa omständigheter måste jag tyvärr säga nej, men jag tackar för erbjudandet och ni får gärna fråga igen en annan gång."

Beroende på vad saken gäller och vem som frågar skulle man kunna komma med ett motkrav med det som behövs för att man ska kunna säga ja.

Om det ställs ett motkrav och parterna kommer överens, se då till att också klargöra ansvaret och boka ett avstämningsmöte för att säkerställa att inget tappas bort.

I mitt fall har det blivit mycket snack och lite verkstad, från båda parter. Jag vet att jag är välkommen att be om hjälp, om jag däremot inte får den hjälpen tappar jag lätt modet och skjuter uppgiften på framtiden.

Det kan vara så att jag fokuserar för mycket på det som inte blir gjort, något måste jag väl ha uträttat under min tid här?

Ordning och struktur

Vad behöver jag för att göra ett bra jobb?

Jag behöver en grundstruktur där jag vet i grova drag hur min dag ser ut, från dag till dag, vecka för vecka, månad och år.

Jag känner fortfarande ett motstånd mot att strukturera upp mitt liv. Detta har antagligen att göra med det ansvar som följer, i en ostrukturerad tillvaro har jag gentemot mig själv kunnat rättfärdiga att jag inte hinner med det jag ska. Detta är förstås ett synsätt som inte håller i all tid och antagligen det som är anledningen till min oroliga mage.

Av samma anledning som ovan har jag en skräck för att sätta upp mål. Därför förbinder jag mig nu till att sätta upp ett SMART mål inför årets utvecklingssamtal.

Jag slog iallafall Stefan Holm

Med en tid långt över mitt mål spurtade jag sista hundra metrarna och kom in på sekunden två timmar efter elitens startskott och samtidigt som sista startgruppen gick iväg. 13 minuter snabbare än höjdhopparn och 11 minuter långsammare än i fjol. En ytlig bekant jag förr sprungit jämnt med slog mig med en kvart. Första milen gick enligt plan, den andra var jobbig.

Med lite perspektiv får jag ändå säga att det gick bra. Att slå sitt personbästa med minimal träning är inte för någon en rimlig målsättning, mer om det en annan gång.

Vi borde träffas oftare...

Det finns en person jag beundrar väldigt mycket. Var gång vi har kontakt får jag nåt att tänka på, tyvärr träffas vi alltför sällan, i helgen var det återigen dags.

Det är en person som utmanar mig bara genom sitt sätt att vara. En person som många gånger låter tystnaden tala och ger kloka ord möjligheten att gräva i det djupa.

Jag har de sista åren haft svårt att möta henne, för genom att möta henne kan jag inte undgå det jag gör mot mig själv.

Ibland kan det vara rätt att göra ett val och sedan stänga alla andra dörrar för att ägna all kraft åt att få det val man gjort att fungera. Det finns säkert sju till dörrar som också skulle fungerat, men om man inte är beredd att jobba för att få det att fungera kvittar det vilken dörr man väljer.

Våga också utmana dina tidigare val! Varför gör du som du gör? Varför väljer du det du väljer? Vågar du förändra ditt sätt att leva? Är du nöjd med hur du har det? Om inte, vad hindrar dig från att göra något åt det? Vad gör dig lycklig? Vad får dig att trivas? Upptäck det som får dig att må bra och gör mer av det!

Att göra inför nästa halvmarathon...

Utan inbördes ordning:
- börja träna (4 ggr/vecka)
- fotvård
- avslappning
- göra hälsokontroll
- gå på massage
- inhandla nya kläder
- prova ut nya skor
- njuta

En timme till start...

Ätit pastasallad och svalt en halvspya. Solen skiner men det blåser, vet inte vad för kläder jag ska ha. Kroppen pumpar men jag vet inte riktigt hur jag ska tolka de signalerna. Stänger av telefonen nu, fullt fokus så loppet. Jag är stark, jag är snabb, jag är uthållig och jag klarar av det. Jag klarar av det. Jag klarar av det! Jag är stark! Jag är snabb! Jag är uthållig! Jag mår bra! Min form är god! Min form är god! Min form är god! 1.38.12

Göteborgsvarvet morgon

Idag är dagen och jag har ett val. För att lyckas måste man vara målinriktad och inställd på att verkligen lyckas. Det kluriga är hur jag ska förmedla det till andra och tänk om det inte går bra? "Jag satsar på personbästa. Det viktigaste är ändå att ta ansvar och att lyssna på sin kropp under varvet."

Ämnet för ett framtida inlägg: "Konsten att slå personbästa med minimal träning och förberedelse."

Mentalt kan jag övertyga mig själv om att formen är tillräckligt god, hoppas jag får kroppen med mig.

Nu blir det grötfrukost.

...och nu bar det iväg

Efter en ogenomtänkt snabbpackning är väskan återigen överfull, vill inte gärna stå på startlinjen utan något av det viktiga. Vilket påminner mig om att pulsbandet till klockan ligger kvarglömd i lådan där hemma, nåväl, hade ändå tänkt springa loppet på känsla utan pulsmätare, det var väl meningen.

Jag har sprungit med pulsklocka sedan flera år tillbaka, däremot har jag tagit av mig bandet de två gånger jag sprungit under våren - dags att lyssna på känslan istället.

I natt när jag sömnlös låg och tänkte på Göteborgsvarvet uppenbarade sig tiden 1.38.12. Dryga minuten snabbare än i fjol och den tiden känns bra. Jag brukar vara bra på att i förväg gissa min tid, imorgon får vi veta hur jag lyckades.

Det är nya tider nu.

Halvtid

Så länge ingen ryter till kommer jag klara dagen.

Jag behöver strukturera min dag. Genom att placera de viktigaste arbetsuppgifterna i block och planera dagen utefter det kommer mycket mer att bli gjort. När jag först stötte på systemet kände jag motstånd, nu har jag börjat tänka i de termerna.

För att hinna ifatt skulle jag behöva jobba mycket mer än vad jag gör. Det är frustrerande att ligga efter. Jag ska börja delegera mera, däremot vill jag inte lämna över sådant som är i kaos, det ska vara fräscht för den som tar över.

För att lyckas behöver jag pröva något nytt. För att lyckas behöver jag stöd. För att lyckas behöver jag ta ansvar och inse att det är dags för mig att börja agera.

Fly i tiden...

Idag är en sån dag där jag inget hellre vill än att göra en tidsflykt. Stoppa, stanna, fly. Kraven hopar sig, mer att göra - mindre tid.

Jag vet att allt brukar lösa sig till det bästa. Jag har en förmåga att vända saker till det positiva, men idag känner jag mig bakbunden. Inmålad i ett hörn. Hur länge kan man skjuta på sina måsten?

Såna här dagar är dagar jag brukar hoppa av, nu är det inget alternativ...

Snooze och avstängd väckarklocka...

Efter att ha pillat på väckarklockan och somnat om slänger jag mig upp och är säker på att jag försovit mig. Den stillsamma trafiken utanför avslöjar dock snabbt att klockan inte kan vara så mycket. Tillåter mig därför att ställa fram väckningen en halvtimme och fortsätta sova. Nu är gröten på spisen och jag bävar inför jobbet. God morgon.

Trött men sömnlös...

Visst är det jag som har kontrollen. Jag vet hur jag ska göra för att somna men jag låter bli. TY'n är avstängd och tankarna kretsar kring morgondagen, det gör mig nervös. Avslutar slutligen kvällen med positiva tankar så jag imorgon vaknar full av kraft och struktur. God natt.

Ris och ros

Dagens höjdpunkter bestod av både ris och av ros. Gladast (och stoltast) blev jag när en medarbetare fick ett erkännande från en uppdragsgivare. Själv fick jag en hel del ris, det kändes ändå bra att bli uppmärksammad.

Det är väldigt mycket som står på spel nu, inte bara mitt jobb det handlar om - mina handlingar påverkar flera företag och deras arbetare.

För mig handlar det om en riktigt stor kamp. Jag har aldrig riktigt lyckats med någonting - det är min tur nu.

Att intala sig själv att formen är god.

Eftersom träningen varit bristfällig har jag en idé om att återfinna känslan av god form och den tanke jag hade när tiderna var bättre. Sista veckan brukar innehålla lätt träning, återhämtning och uppladdning. Jag springer mycket i tanken, när jag går, jobbar och läser, hela tiden är tankebenen igång. Rastlös?

Det sägs att motion är en färskvara.
I mitt fall en färskvara med lång hållbarhet.

Formtest och målformulering

Med mindre än en vecka kvar bestod gårdagens förberedelse av ett formtest och målformulering. Ett kraftfullt formbesked fick jag genom att springa halva sträckan (10.5 km) i för varma kläder, utan vätska och utan publik.

Nu vet jag att jag klarar av det tempo jag höll förra året. Skillnaden i år är att jag pga bättre startgrupp får styra tempot mer eller mindre själv - inga långsamma folkmassor framför mig.

Eftersom det alltid går snabbare på tävling än träning är målet för i år att slå personbästa. Nästa år vill jag se prisutdelningen.

Jogga - gå - löpa

Med fjorton dagar kvar till Göteborgsvarvet beger jag mig ut på en första träningsrunda på över en månad. Mars fylldes av gym, april endast promenaderna till jobbet. Första veckorna i maj får ägnas åt löprundor ute, mental träning och avslappning. Jag känner mig faktiskt spontant lite nervös inför loppet, förärades i år med en startposition långt bättre än jag hade vågat hoppas. Jag ser fram emot att se hur långt min löptalang kan föra mig. Har jag kommit så här långt med så lite träning, hur skulle det bli om jag tränade mer?

Idag ska jag dock bara ta det lungt, känna mig för, jogga - gå - löpa.

Idag var en bra dag...

Det kändes bra att avsluta en kortvecka med en bra dag. Övertid har dock blivit mer regel än undantag men det har jag inga problem med, jag trivs faktiskt med att göra det lilla extra, får dock ta mig ett snack med chefen om vilken övertidspolicy vi har.

Med en deadline på ingående har jag haft inledande samtal med alla berörda. Det kändes positivt och det finns ett uppdämt behov av att prata hos många. Jag har identifierat några önskemål som jag har möjlighet att uppfylla under veckan så att de känner att jag tar dem på allvar.

För att vara första gången jag hade den här typen av samtal får jag ändå säga att det var lyckat. Men jag slogs av hur svårt jag hade att anpassa mig till språket och de olika personlighetstyperna. Detta kommer säkerligen bli lättare med tiden när vi hittar rätt samarbetsformer och jag blir varm i kläderna.

Jag blir hur som helst säkrare och säkrare i min nya roll.

Att ge något man inte får...

I mitt jobb förväntas det av mig att jag ska förmedla något till mina
medarbetare som jag själv är i stort behov av men aldrig får. Varje
vecka påminns jag om hur dåligt vi presterar samtidigt som jag ger
löfte om att det ska bli bättring till nästa vecka. Jag har så många
idéer och så mycket jag vill omsätta i verksamheten men så lite tid
och stöttning. Varför har ingen frågat mig om vad jag behöver för att
skapa bättring?

Vad behöver jag för att prestera mera?

--
Skickat från min mobila enhet

Att se sig som offer..

Jag har genomlidigt en dag med en tyst oro i magen. En rädsla för att
inte räcka till håller mig tillbaka. Idag insåg jag att jag
fortfarande lägger ansvaret på andra när det egentligen är jag som har
makten över situationen.

Jag fick äran att själv välja medlemmar till en arbetsgrupp. Två
kriterier satte jag upp inför mig själv
1: Skapa en ny gruppering.
2: Välja personer att gömma mig bakom.
Medvetet valde jag alltså personer jag
1: Inte kände mig trygg med.
2: Var starkare än mig.
Vilket resulterade i att jag
1: Inte kunde stå för arbetsresultatet.
2: Kände mig misslyckad.
Jag ska dock ge mig en eloge för att jag
1: Gick utanför min säkerhetszon.
2: Trots allt pratade på redovisningen.
I framtiden ska jag tänka på att
1: Fortsätta utmana mig själv.
2: Ta mig an uppgiften utan att smita undan.

Jag är faktiskt bra.

--
Skickat från min mobila enhet

Att få lön för mödan

Fram till nu har jag belönats med ökat förtroende och mera ansvar. När
det är ökat stöd jag önskar ökar istället pressen. Efter en skön
ledighet har stressen i magen åter funnit sig tillrätta - jag känner
mig maktlös.

Jag är den enda som kan reda ut den situation jag försatt mig i.

Steg 1: sova gott

--
Skickat från min mobila enhet

Att sitta där man syns utan att synas...

Det har tystnat runt mig. Varför vet jag inte riktigt. Fast egentligen
vet jag, jag vill bara inte kännas vid det.

Verklighetsflykt. Frånvänd. Bortvriden. Oro.

Lugn utstrålning. Tystnad. Säkerhet. Trovärdighet.

Sammanbrott.

--
Skickat från min mobila enhet

Var ärlig i allt du gör och säger

Dölj ingenting som inte är värt att dölja, leder mig till frågan,
finns det någonting som är värt att dölja?

Allt faller tillbaka på dig. Förr eller senare kommer det du helst av
allt vill glömma stå mitt framför dig, du har ingen annan väg att gå
än rakt igenom det.

Tro på dig själv, se till att lita på dig själv. Helt och fullt. Utan
undantag.

--
Skickat från min mobila enhet

Jag förtjänar detta...

Jag har äntligen insett att jag förtjänar den chans jag fått. Nu är det upp till mig att förvalta det förtroende jag givits. Jag har så mycket idéer jag vill omsätta i verksamheten och jag känner faktiskt att jag för var dag som går kommer närmare och närmare den dag jag kommer göra slag i saken.

Efter en längre påskledighet känner jag mig utvilad och starkare än någonsin. Välkommen!

Rädd att bli avslöjad...

Jag klättrar på karriärstegen och är livrädd för att bli avslöjad, varje dag. Av någon anledning pushas jag uppåt av min chef som fått för sig att jag gör ett bra jobb och förtjänar mer. Egentligen är jag rädd för att säga nej och smyger runt som en mus för att inte avslöja att mina ja egentligen hamnar på hög. Fram tills nu har andra fått skulden för sådant som inte blir gjort, det gör att jag kommit upp mig till en position där jag är ytterst ansvarig för att allt blir gjort. Hur kan en slarver som jag få det ansvaret?

Det värsta är att jag har klättrat på bekostnad av andra. Detta klättrande har sårat folk, jag hatar att såra folk och det får mig att må dåligt. Jag har tagit uppgifter jag inte klarar av från folk som gör det med resultatet att de blir av med sina jobb och jag har en växande hög av ogjorda uppgifter.

Jag har tagit på mig väldigt mycket och min tid räcker inte till. Ska jag verkligen tacka ja till allt som kommer över mig? Jag måste börja säga nej...

Informationsstress

Jag saknar tystnad och textlöshet, ständigt ljud igång och jag läser hela tiden. Att läsa i sig ser jag som något positivt men jag måste bli mera selektiv. Prioritera läsning som kan föra mig framåt på något sätt.

Radion spelar en upphottad version av "we don't need no education"...

Hela tiden tar jag del av det ständiga informationsflödet, men av allt jag läst idag - hur mycket kan jag återberätta?

Genom att bli mer selektiv och sålla bort information av mindre vikt får den viktiga texten mera utrymme i minnet, samtidigt får jag mer tid över till annat.

Vad vill du änga mer tid åt?

Prioritering

För att slippa beslutsångest kan en behovsanalys vara till hjälp. Vad är viktigast just nu?

Genom att tänka igenom situationen med följande i åtanke...

1: jag vill och måste
2: jag måste men vill inte

3: jag vill men måste inte

4: jag vill inte och måste inte

...är det ganska lätt att se hur man ska agera. När man väl bestämt sig kommer vi till nästa punkt, nämligen självdisciplin. Det återkommer vi till senare.

Första besöket...

Idag var det äntligen dags. Första besöket på gymmet, personlig instruktör och programmet är klart. Bastu, dusch och sådär härlig känsla av att ha gjort någonting fysiskt. Stämningen var god och jag ser fram emot nästa besök.

Möjligheternas år...

Det var ett möjligheternas år som rann mig ur händerna. Det var nåt som höll mig tillbaka. Det var ett möjligheternas år som rann mig ur händerna. Vad var det som höll mig tillbaka? Det var ett möjligheternas år som rann mig ur händerna, vad är det som fortfarande håller mig tillbaka?

Befria mig, snälla gör mig fri.