Rädd att bli avslöjad...

Jag klättrar på karriärstegen och är livrädd för att bli avslöjad, varje dag. Av någon anledning pushas jag uppåt av min chef som fått för sig att jag gör ett bra jobb och förtjänar mer. Egentligen är jag rädd för att säga nej och smyger runt som en mus för att inte avslöja att mina ja egentligen hamnar på hög. Fram tills nu har andra fått skulden för sådant som inte blir gjort, det gör att jag kommit upp mig till en position där jag är ytterst ansvarig för att allt blir gjort. Hur kan en slarver som jag få det ansvaret?

Det värsta är att jag har klättrat på bekostnad av andra. Detta klättrande har sårat folk, jag hatar att såra folk och det får mig att må dåligt. Jag har tagit uppgifter jag inte klarar av från folk som gör det med resultatet att de blir av med sina jobb och jag har en växande hög av ogjorda uppgifter.

Jag har tagit på mig väldigt mycket och min tid räcker inte till. Ska jag verkligen tacka ja till allt som kommer över mig? Jag måste börja säga nej...

Informationsstress

Jag saknar tystnad och textlöshet, ständigt ljud igång och jag läser hela tiden. Att läsa i sig ser jag som något positivt men jag måste bli mera selektiv. Prioritera läsning som kan föra mig framåt på något sätt.

Radion spelar en upphottad version av "we don't need no education"...

Hela tiden tar jag del av det ständiga informationsflödet, men av allt jag läst idag - hur mycket kan jag återberätta?

Genom att bli mer selektiv och sålla bort information av mindre vikt får den viktiga texten mera utrymme i minnet, samtidigt får jag mer tid över till annat.

Vad vill du änga mer tid åt?

Prioritering

För att slippa beslutsångest kan en behovsanalys vara till hjälp. Vad är viktigast just nu?

Genom att tänka igenom situationen med följande i åtanke...

1: jag vill och måste
2: jag måste men vill inte

3: jag vill men måste inte

4: jag vill inte och måste inte

...är det ganska lätt att se hur man ska agera. När man väl bestämt sig kommer vi till nästa punkt, nämligen självdisciplin. Det återkommer vi till senare.

Första besöket...

Idag var det äntligen dags. Första besöket på gymmet, personlig instruktör och programmet är klart. Bastu, dusch och sådär härlig känsla av att ha gjort någonting fysiskt. Stämningen var god och jag ser fram emot nästa besök.

Möjligheternas år...

Det var ett möjligheternas år som rann mig ur händerna. Det var nåt som höll mig tillbaka. Det var ett möjligheternas år som rann mig ur händerna. Vad var det som höll mig tillbaka? Det var ett möjligheternas år som rann mig ur händerna, vad är det som fortfarande håller mig tillbaka?

Befria mig, snälla gör mig fri.