Med en tid långt över mitt mål spurtade jag sista hundra metrarna och kom in på sekunden två timmar efter elitens startskott och samtidigt som sista startgruppen gick iväg. 13 minuter snabbare än höjdhopparn och 11 minuter långsammare än i fjol. En ytlig bekant jag förr sprungit jämnt med slog mig med en kvart. Första milen gick enligt plan, den andra var jobbig.
Med lite perspektiv får jag ändå säga att det gick bra. Att slå sitt personbästa med minimal träning är inte för någon en rimlig målsättning, mer om det en annan gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar