...men kallelsen kom aldrig. Kanske hade han inte tid, kanske vågade han inte. Vi är väldigt lika, det är nog därför jag kommit undan med så mycket, men nu börjar det hopa sig. Kanske drar han sig för att ta detta mötet mig, han vet nog inte riktigt vad han ska göra med mig. Om jag får vara kvar över huvud taget.
Jag fick ett par goda råd av en kollega, hon gav mig en chans att reda ut ett par saker jag förskjutit. Jag lovade göra det idag, jag gjorde det inte. Jag bröt ett löfte, kanske det sista löftet. Jag pallar inte, pallar inte, pallar inte längre.
Snälla hjälp mig, någon?
torsdag 28 maj 2009
onsdag 27 maj 2009
I morgon kommer domen...
...jag ska ha utvecklingssamtal med min chef och jag tar för givet att han har en del att ta upp. Jag har verkligen underpresterat den sista tiden vilket lett till att även mitt team underpresterat. Helt plötsligt hänger alla löst.
Jag är as_nervös.
Jag är as_nervös.
Pratade med en vän...
...igår när jag gick hem från jobbet. Jag saknar verkligen henne. Hennes sätt att fråga hur jag har det och hennes sätt att höra att det inte är så bra som jag försöker ge sken av är ovärdelig. Den förmågan har hon till och med via telefon.
Vi har inte pratat på två år och jag insåg hur ovan jag blivit att prata om sådant som betyder något. Min vän har en förmåga att få mig att prata. Hon ger mig utrymme. Tystnader. Hon vågar vänta. Hon har alltid vågat vänta på svar när hon ställt en fråga jag tyckt varit jobbig. Vi var mycket tysta igår.
Min sambo kan komma på sig själv med att hon pratar för mycket om sig själv, då kan hon fråga hur jag haft det och nöjer sig med ett "det är bra" innan hon fortsätter med sig själv igen.
När hon undrar vad jag gör och jag säger att jag "skriver" kan hon undra vad jag skriver men nöjer sig med svaret "skriver".
Ibland får hon för sig att hon ska coacha mig, då kan hon ställa frågor och pressa mig till ruinens brant. Hon har noll känsla för hur jag fungerar. Efter alla dessa år av stötande och blötande har det inte blivit bättre. Hur många år av våra liv ska vi verkligen offra på varandra?
Vi har inte pratat på två år och jag insåg hur ovan jag blivit att prata om sådant som betyder något. Min vän har en förmåga att få mig att prata. Hon ger mig utrymme. Tystnader. Hon vågar vänta. Hon har alltid vågat vänta på svar när hon ställt en fråga jag tyckt varit jobbig. Vi var mycket tysta igår.
Min sambo kan komma på sig själv med att hon pratar för mycket om sig själv, då kan hon fråga hur jag haft det och nöjer sig med ett "det är bra" innan hon fortsätter med sig själv igen.
När hon undrar vad jag gör och jag säger att jag "skriver" kan hon undra vad jag skriver men nöjer sig med svaret "skriver".
Ibland får hon för sig att hon ska coacha mig, då kan hon ställa frågor och pressa mig till ruinens brant. Hon har noll känsla för hur jag fungerar. Efter alla dessa år av stötande och blötande har det inte blivit bättre. Hur många år av våra liv ska vi verkligen offra på varandra?
Hon behandlar mig som ett barn...
...och jag finner mig i det. Jag låter henne dalta och skälla, jag kan bara svälja.
Hur länge står jag ut?
(två timmar senare)
Jag borde börja sova på soffan innan hon bryter ner mig fullständigt...
Hur länge står jag ut?
(två timmar senare)
Jag borde börja sova på soffan innan hon bryter ner mig fullständigt...
tisdag 26 maj 2009
Identitetskris?
Jag hade tänkt träna i morse men snoozade över en timme och insåg att oron från igår ligger kvar. Vill inte riktigt rota i den men gissar att det är stress. Skulle må bra av att träna, anstränga mig långt och länge.
Vem är jag?
Vem vill jag vara?
Vem har jag blivit?
Det har snart gått ett år sedan min helt galna resa drog igång och jag har inte riktigt hängt med.
Identitetskris?
Vem är jag?
Vem vill jag vara?
Vem har jag blivit?
Det har snart gått ett år sedan min helt galna resa drog igång och jag har inte riktigt hängt med.
Identitetskris?
måndag 25 maj 2009
Självdisciplin: A
A: acceptance.
Veckan har ett visst antal dagar, 7 st, varken mer eller mindre.
måndag
tisdag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
söndag
Varje dag kan delas upp i tre 8 timmars pass. De dagar jag jobbar går ett sådant pass till arbete. 8 timmar per arbetsdag har jag på mig att utföra ett arbete.
8:00
9:00
10:00
11:00
12:00
13:00
14:00
15:00
16:00
17:00
Av ovan nämnda nio timmar ska en timme gå till lunch och två kvartar till fika. Att passa tider har dock inte varit min starka sida, övertidstimmarna blir allt fler, däremot skriver jag sällan upp dem pga en känsla av ineffektivitet. Med ökad självdisciplin kan jag hålla mina raster och sluta i tid samtidigt som jag hinner med det jag ska.
Som ett första steg behöver jag acceptera de tidsramar jag har.
Jag behöver acceptera att jag har ett eget ansvar samt möjlighet att påverka hur jag nyttjar min tid.
Veckan har ett visst antal dagar, 7 st, varken mer eller mindre.
måndag
tisdag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
söndag
Varje dag kan delas upp i tre 8 timmars pass. De dagar jag jobbar går ett sådant pass till arbete. 8 timmar per arbetsdag har jag på mig att utföra ett arbete.
8:00
9:00
10:00
11:00
12:00
13:00
14:00
15:00
16:00
17:00
Av ovan nämnda nio timmar ska en timme gå till lunch och två kvartar till fika. Att passa tider har dock inte varit min starka sida, övertidstimmarna blir allt fler, däremot skriver jag sällan upp dem pga en känsla av ineffektivitet. Med ökad självdisciplin kan jag hålla mina raster och sluta i tid samtidigt som jag hinner med det jag ska.
Som ett första steg behöver jag acceptera de tidsramar jag har.
Jag behöver acceptera att jag har ett eget ansvar samt möjlighet att påverka hur jag nyttjar min tid.
Lite om vad den här bloggen ger mig...
Jag ska börja sätta större värde på min tid. Börja ifrågasätta det jag gör, varje dag, varje timme, var minut. Det jag gör just nu, gör det mig till en bättre människa?
Jag har börjat störa mig på att tiden rinner mig ur händerna. Jag läste ett dagboksinlägg från tidig höst i fjol, det har hänt mycket sedan dess men samtidigt går jag och trampar i samma spår. Om jag läser noteringar från flera år tillbaka så är den springande punkten den samma, det är dags för mig att börja styra upp mitt liv.
Den här bloggen har faktiskt börjat hjälpa mig, det känns skönt att få ner lite tankar och att även få dem offentliga. Det jag skriver här måste jag stå för, även om jag fortfarande gömmer mig i anonymiteten så blir jag stärkt av att få mina ord på pränt. Jag kommer alldeles säkert skriva något jag vid ett senare tillfälle ställer mig tveksam till, om jag inte redan gjort det. Detta är dock en del av min utveckling, för att göra rätt måste jag även våga göra fel.
Det handlar också om självdisciplin. Genom åren har jag läst väldigt mycket, däremot har jag haft vissa svårigheter att omsätta det i verkligheten. Jag har varken haft disciplinen eller modet att förändra gamla invanda mönster. Genom att skriva om mina framsteg och insikter ser jag en möjlighet att underlätta tagandet av det extra steget som krävs för att lyckas.
Att regelbundet skriva och offentligöra texter kommer också göra det lättare för mig att bli färdig med jobb- och studierelaterade arbeten. Jag ser ljust på framtiden.
Jag har börjat störa mig på att tiden rinner mig ur händerna. Jag läste ett dagboksinlägg från tidig höst i fjol, det har hänt mycket sedan dess men samtidigt går jag och trampar i samma spår. Om jag läser noteringar från flera år tillbaka så är den springande punkten den samma, det är dags för mig att börja styra upp mitt liv.
Den här bloggen har faktiskt börjat hjälpa mig, det känns skönt att få ner lite tankar och att även få dem offentliga. Det jag skriver här måste jag stå för, även om jag fortfarande gömmer mig i anonymiteten så blir jag stärkt av att få mina ord på pränt. Jag kommer alldeles säkert skriva något jag vid ett senare tillfälle ställer mig tveksam till, om jag inte redan gjort det. Detta är dock en del av min utveckling, för att göra rätt måste jag även våga göra fel.
Det handlar också om självdisciplin. Genom åren har jag läst väldigt mycket, däremot har jag haft vissa svårigheter att omsätta det i verkligheten. Jag har varken haft disciplinen eller modet att förändra gamla invanda mönster. Genom att skriva om mina framsteg och insikter ser jag en möjlighet att underlätta tagandet av det extra steget som krävs för att lyckas.
Att regelbundet skriva och offentligöra texter kommer också göra det lättare för mig att bli färdig med jobb- och studierelaterade arbeten. Jag ser ljust på framtiden.
torsdag 21 maj 2009
Satsa eller bryta upp?
Det behövs en radikal förändring för att det ska hända någonting i mitt förhållande. Hon vill flytta till ett boende hon egentligen inte har råd med, jag börjar dock vänja mig vid tanken om att bo fint så varför inte. Däremot så vill hon ha gemensam ekonomi, så långt vill inte jag sträcka mig. Ska vi bo där då får hon betala sin del av hyran och allt det andra som nu.
Flytta till lyx eller bryta upp?
Det är så mycket jag stör mig på vad gäller henne. Jag har valt helt fel. I själva verket var det faktiskt hon som valde mig, länge kämpade jag emot och jag har till och med gjort slut ett par gånger. Men hon är så envis, har hon en gång bestämt sig så finns det ingen återvändo. Jag hade till och med passet redo för jobb i utlandet men fick ett nej i sista stund.
Ska jag gå med på att flytta för att testa vårt förhållande? Det kanske blir bättre i nya omgivningar, eller så funkar det inte där heller. Åren börjar ju rinna ifrån oss båda, vill jag bilda familj med henne? Tänk om jag inte hittar någon annan?
Jag vill kunna satsa fullt ut och känna att det är rätt, nu känns det fel.
Flytta till lyx eller bryta upp?
Det är så mycket jag stör mig på vad gäller henne. Jag har valt helt fel. I själva verket var det faktiskt hon som valde mig, länge kämpade jag emot och jag har till och med gjort slut ett par gånger. Men hon är så envis, har hon en gång bestämt sig så finns det ingen återvändo. Jag hade till och med passet redo för jobb i utlandet men fick ett nej i sista stund.
Ska jag gå med på att flytta för att testa vårt förhållande? Det kanske blir bättre i nya omgivningar, eller så funkar det inte där heller. Åren börjar ju rinna ifrån oss båda, vill jag bilda familj med henne? Tänk om jag inte hittar någon annan?
Jag vill kunna satsa fullt ut och känna att det är rätt, nu känns det fel.
onsdag 20 maj 2009
Tankar om ansvar...
Det ansvar jag inte klarar av att ta själv borde jag lägga över på någon annan istället för att det ska bli ogjort. Det är ansvarsfullt att säga nej och be om hjälp när jag behöver det.
Det är inte farligt att säga "nej" eftersom ett "nej" kan vid andra omständigheter bli ett "ja". "Under dessa omständigheter måste jag tyvärr säga nej, men jag tackar för erbjudandet och ni får gärna fråga igen en annan gång."
Beroende på vad saken gäller och vem som frågar skulle man kunna komma med ett motkrav med det som behövs för att man ska kunna säga ja.
Om det ställs ett motkrav och parterna kommer överens, se då till att också klargöra ansvaret och boka ett avstämningsmöte för att säkerställa att inget tappas bort.
I mitt fall har det blivit mycket snack och lite verkstad, från båda parter. Jag vet att jag är välkommen att be om hjälp, om jag däremot inte får den hjälpen tappar jag lätt modet och skjuter uppgiften på framtiden.
Det kan vara så att jag fokuserar för mycket på det som inte blir gjort, något måste jag väl ha uträttat under min tid här?
Det är inte farligt att säga "nej" eftersom ett "nej" kan vid andra omständigheter bli ett "ja". "Under dessa omständigheter måste jag tyvärr säga nej, men jag tackar för erbjudandet och ni får gärna fråga igen en annan gång."
Beroende på vad saken gäller och vem som frågar skulle man kunna komma med ett motkrav med det som behövs för att man ska kunna säga ja.
Om det ställs ett motkrav och parterna kommer överens, se då till att också klargöra ansvaret och boka ett avstämningsmöte för att säkerställa att inget tappas bort.
I mitt fall har det blivit mycket snack och lite verkstad, från båda parter. Jag vet att jag är välkommen att be om hjälp, om jag däremot inte får den hjälpen tappar jag lätt modet och skjuter uppgiften på framtiden.
Det kan vara så att jag fokuserar för mycket på det som inte blir gjort, något måste jag väl ha uträttat under min tid här?
tisdag 19 maj 2009
Ordning och struktur
Vad behöver jag för att göra ett bra jobb?
Jag behöver en grundstruktur där jag vet i grova drag hur min dag ser ut, från dag till dag, vecka för vecka, månad och år.
Jag känner fortfarande ett motstånd mot att strukturera upp mitt liv. Detta har antagligen att göra med det ansvar som följer, i en ostrukturerad tillvaro har jag gentemot mig själv kunnat rättfärdiga att jag inte hinner med det jag ska. Detta är förstås ett synsätt som inte håller i all tid och antagligen det som är anledningen till min oroliga mage.
Av samma anledning som ovan har jag en skräck för att sätta upp mål. Därför förbinder jag mig nu till att sätta upp ett SMART mål inför årets utvecklingssamtal.
Jag behöver en grundstruktur där jag vet i grova drag hur min dag ser ut, från dag till dag, vecka för vecka, månad och år.
Jag känner fortfarande ett motstånd mot att strukturera upp mitt liv. Detta har antagligen att göra med det ansvar som följer, i en ostrukturerad tillvaro har jag gentemot mig själv kunnat rättfärdiga att jag inte hinner med det jag ska. Detta är förstås ett synsätt som inte håller i all tid och antagligen det som är anledningen till min oroliga mage.
Av samma anledning som ovan har jag en skräck för att sätta upp mål. Därför förbinder jag mig nu till att sätta upp ett SMART mål inför årets utvecklingssamtal.
måndag 18 maj 2009
Jag slog iallafall Stefan Holm
Med en tid långt över mitt mål spurtade jag sista hundra metrarna och kom in på sekunden två timmar efter elitens startskott och samtidigt som sista startgruppen gick iväg. 13 minuter snabbare än höjdhopparn och 11 minuter långsammare än i fjol. En ytlig bekant jag förr sprungit jämnt med slog mig med en kvart. Första milen gick enligt plan, den andra var jobbig.
Med lite perspektiv får jag ändå säga att det gick bra. Att slå sitt personbästa med minimal träning är inte för någon en rimlig målsättning, mer om det en annan gång.
Med lite perspektiv får jag ändå säga att det gick bra. Att slå sitt personbästa med minimal träning är inte för någon en rimlig målsättning, mer om det en annan gång.
söndag 17 maj 2009
Vi borde träffas oftare...
Det finns en person jag beundrar väldigt mycket. Var gång vi har kontakt får jag nåt att tänka på, tyvärr träffas vi alltför sällan, i helgen var det återigen dags.
Det är en person som utmanar mig bara genom sitt sätt att vara. En person som många gånger låter tystnaden tala och ger kloka ord möjligheten att gräva i det djupa.
Jag har de sista åren haft svårt att möta henne, för genom att möta henne kan jag inte undgå det jag gör mot mig själv.
Ibland kan det vara rätt att göra ett val och sedan stänga alla andra dörrar för att ägna all kraft åt att få det val man gjort att fungera. Det finns säkert sju till dörrar som också skulle fungerat, men om man inte är beredd att jobba för att få det att fungera kvittar det vilken dörr man väljer.
Våga också utmana dina tidigare val! Varför gör du som du gör? Varför väljer du det du väljer? Vågar du förändra ditt sätt att leva? Är du nöjd med hur du har det? Om inte, vad hindrar dig från att göra något åt det? Vad gör dig lycklig? Vad får dig att trivas? Upptäck det som får dig att må bra och gör mer av det!
Det är en person som utmanar mig bara genom sitt sätt att vara. En person som många gånger låter tystnaden tala och ger kloka ord möjligheten att gräva i det djupa.
Jag har de sista åren haft svårt att möta henne, för genom att möta henne kan jag inte undgå det jag gör mot mig själv.
Ibland kan det vara rätt att göra ett val och sedan stänga alla andra dörrar för att ägna all kraft åt att få det val man gjort att fungera. Det finns säkert sju till dörrar som också skulle fungerat, men om man inte är beredd att jobba för att få det att fungera kvittar det vilken dörr man väljer.
Våga också utmana dina tidigare val! Varför gör du som du gör? Varför väljer du det du väljer? Vågar du förändra ditt sätt att leva? Är du nöjd med hur du har det? Om inte, vad hindrar dig från att göra något åt det? Vad gör dig lycklig? Vad får dig att trivas? Upptäck det som får dig att må bra och gör mer av det!
lördag 16 maj 2009
Att göra inför nästa halvmarathon...
Utan inbördes ordning:
- börja träna (4 ggr/vecka)
- fotvård
- avslappning
- göra hälsokontroll
- gå på massage
- inhandla nya kläder
- prova ut nya skor
- njuta
- börja träna (4 ggr/vecka)
- fotvård
- avslappning
- göra hälsokontroll
- gå på massage
- inhandla nya kläder
- prova ut nya skor
- njuta
En timme till start...
Ätit pastasallad och svalt en halvspya. Solen skiner men det blåser, vet inte vad för kläder jag ska ha. Kroppen pumpar men jag vet inte riktigt hur jag ska tolka de signalerna. Stänger av telefonen nu, fullt fokus så loppet. Jag är stark, jag är snabb, jag är uthållig och jag klarar av det. Jag klarar av det. Jag klarar av det! Jag är stark! Jag är snabb! Jag är uthållig! Jag mår bra! Min form är god! Min form är god! Min form är god! 1.38.12
Göteborgsvarvet morgon
Idag är dagen och jag har ett val. För att lyckas måste man vara målinriktad och inställd på att verkligen lyckas. Det kluriga är hur jag ska förmedla det till andra och tänk om det inte går bra? "Jag satsar på personbästa. Det viktigaste är ändå att ta ansvar och att lyssna på sin kropp under varvet."
Ämnet för ett framtida inlägg: "Konsten att slå personbästa med minimal träning och förberedelse."
Mentalt kan jag övertyga mig själv om att formen är tillräckligt god, hoppas jag får kroppen med mig.
Nu blir det grötfrukost.
Ämnet för ett framtida inlägg: "Konsten att slå personbästa med minimal träning och förberedelse."
Mentalt kan jag övertyga mig själv om att formen är tillräckligt god, hoppas jag får kroppen med mig.
Nu blir det grötfrukost.
fredag 15 maj 2009
...och nu bar det iväg
Efter en ogenomtänkt snabbpackning är väskan återigen överfull, vill inte gärna stå på startlinjen utan något av det viktiga. Vilket påminner mig om att pulsbandet till klockan ligger kvarglömd i lådan där hemma, nåväl, hade ändå tänkt springa loppet på känsla utan pulsmätare, det var väl meningen.
Jag har sprungit med pulsklocka sedan flera år tillbaka, däremot har jag tagit av mig bandet de två gånger jag sprungit under våren - dags att lyssna på känslan istället.
I natt när jag sömnlös låg och tänkte på Göteborgsvarvet uppenbarade sig tiden 1.38.12. Dryga minuten snabbare än i fjol och den tiden känns bra. Jag brukar vara bra på att i förväg gissa min tid, imorgon får vi veta hur jag lyckades.
Det är nya tider nu.
Jag har sprungit med pulsklocka sedan flera år tillbaka, däremot har jag tagit av mig bandet de två gånger jag sprungit under våren - dags att lyssna på känslan istället.
I natt när jag sömnlös låg och tänkte på Göteborgsvarvet uppenbarade sig tiden 1.38.12. Dryga minuten snabbare än i fjol och den tiden känns bra. Jag brukar vara bra på att i förväg gissa min tid, imorgon får vi veta hur jag lyckades.
Det är nya tider nu.
torsdag 14 maj 2009
Halvtid
Så länge ingen ryter till kommer jag klara dagen.
Jag behöver strukturera min dag. Genom att placera de viktigaste arbetsuppgifterna i block och planera dagen utefter det kommer mycket mer att bli gjort. När jag först stötte på systemet kände jag motstånd, nu har jag börjat tänka i de termerna.
För att hinna ifatt skulle jag behöva jobba mycket mer än vad jag gör. Det är frustrerande att ligga efter. Jag ska börja delegera mera, däremot vill jag inte lämna över sådant som är i kaos, det ska vara fräscht för den som tar över.
För att lyckas behöver jag pröva något nytt. För att lyckas behöver jag stöd. För att lyckas behöver jag ta ansvar och inse att det är dags för mig att börja agera.
Jag behöver strukturera min dag. Genom att placera de viktigaste arbetsuppgifterna i block och planera dagen utefter det kommer mycket mer att bli gjort. När jag först stötte på systemet kände jag motstånd, nu har jag börjat tänka i de termerna.
För att hinna ifatt skulle jag behöva jobba mycket mer än vad jag gör. Det är frustrerande att ligga efter. Jag ska börja delegera mera, däremot vill jag inte lämna över sådant som är i kaos, det ska vara fräscht för den som tar över.
För att lyckas behöver jag pröva något nytt. För att lyckas behöver jag stöd. För att lyckas behöver jag ta ansvar och inse att det är dags för mig att börja agera.
Fly i tiden...
Idag är en sån dag där jag inget hellre vill än att göra en tidsflykt. Stoppa, stanna, fly. Kraven hopar sig, mer att göra - mindre tid.
Jag vet att allt brukar lösa sig till det bästa. Jag har en förmåga att vända saker till det positiva, men idag känner jag mig bakbunden. Inmålad i ett hörn. Hur länge kan man skjuta på sina måsten?
Såna här dagar är dagar jag brukar hoppa av, nu är det inget alternativ...
Jag vet att allt brukar lösa sig till det bästa. Jag har en förmåga att vända saker till det positiva, men idag känner jag mig bakbunden. Inmålad i ett hörn. Hur länge kan man skjuta på sina måsten?
Såna här dagar är dagar jag brukar hoppa av, nu är det inget alternativ...
Snooze och avstängd väckarklocka...
Efter att ha pillat på väckarklockan och somnat om slänger jag mig upp och är säker på att jag försovit mig. Den stillsamma trafiken utanför avslöjar dock snabbt att klockan inte kan vara så mycket. Tillåter mig därför att ställa fram väckningen en halvtimme och fortsätta sova. Nu är gröten på spisen och jag bävar inför jobbet. God morgon.
Trött men sömnlös...
Visst är det jag som har kontrollen. Jag vet hur jag ska göra för att somna men jag låter bli. TY'n är avstängd och tankarna kretsar kring morgondagen, det gör mig nervös. Avslutar slutligen kvällen med positiva tankar så jag imorgon vaknar full av kraft och struktur. God natt.
tisdag 12 maj 2009
Ris och ros
Dagens höjdpunkter bestod av både ris och av ros. Gladast (och stoltast) blev jag när en medarbetare fick ett erkännande från en uppdragsgivare. Själv fick jag en hel del ris, det kändes ändå bra att bli uppmärksammad.
Det är väldigt mycket som står på spel nu, inte bara mitt jobb det handlar om - mina handlingar påverkar flera företag och deras arbetare.
För mig handlar det om en riktigt stor kamp. Jag har aldrig riktigt lyckats med någonting - det är min tur nu.
Det är väldigt mycket som står på spel nu, inte bara mitt jobb det handlar om - mina handlingar påverkar flera företag och deras arbetare.
För mig handlar det om en riktigt stor kamp. Jag har aldrig riktigt lyckats med någonting - det är min tur nu.
måndag 11 maj 2009
Att intala sig själv att formen är god.
Eftersom träningen varit bristfällig har jag en idé om att återfinna känslan av god form och den tanke jag hade när tiderna var bättre. Sista veckan brukar innehålla lätt träning, återhämtning och uppladdning. Jag springer mycket i tanken, när jag går, jobbar och läser, hela tiden är tankebenen igång. Rastlös?
Det sägs att motion är en färskvara.
I mitt fall en färskvara med lång hållbarhet.
Det sägs att motion är en färskvara.
I mitt fall en färskvara med lång hållbarhet.
Formtest och målformulering
Med mindre än en vecka kvar bestod gårdagens förberedelse av ett formtest och målformulering. Ett kraftfullt formbesked fick jag genom att springa halva sträckan (10.5 km) i för varma kläder, utan vätska och utan publik.
Nu vet jag att jag klarar av det tempo jag höll förra året. Skillnaden i år är att jag pga bättre startgrupp får styra tempot mer eller mindre själv - inga långsamma folkmassor framför mig.
Eftersom det alltid går snabbare på tävling än träning är målet för i år att slå personbästa. Nästa år vill jag se prisutdelningen.
Nu vet jag att jag klarar av det tempo jag höll förra året. Skillnaden i år är att jag pga bättre startgrupp får styra tempot mer eller mindre själv - inga långsamma folkmassor framför mig.
Eftersom det alltid går snabbare på tävling än träning är målet för i år att slå personbästa. Nästa år vill jag se prisutdelningen.
fredag 1 maj 2009
Jogga - gå - löpa
Med fjorton dagar kvar till Göteborgsvarvet beger jag mig ut på en första träningsrunda på över en månad. Mars fylldes av gym, april endast promenaderna till jobbet. Första veckorna i maj får ägnas åt löprundor ute, mental träning och avslappning. Jag känner mig faktiskt spontant lite nervös inför loppet, förärades i år med en startposition långt bättre än jag hade vågat hoppas. Jag ser fram emot att se hur långt min löptalang kan föra mig. Har jag kommit så här långt med så lite träning, hur skulle det bli om jag tränade mer?
Idag ska jag dock bara ta det lungt, känna mig för, jogga - gå - löpa.
Idag ska jag dock bara ta det lungt, känna mig för, jogga - gå - löpa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)