...men kallelsen kom aldrig. Kanske hade han inte tid, kanske vågade han inte. Vi är väldigt lika, det är nog därför jag kommit undan med så mycket, men nu börjar det hopa sig. Kanske drar han sig för att ta detta mötet mig, han vet nog inte riktigt vad han ska göra med mig. Om jag får vara kvar över huvud taget.
Jag fick ett par goda råd av en kollega, hon gav mig en chans att reda ut ett par saker jag förskjutit. Jag lovade göra det idag, jag gjorde det inte. Jag bröt ett löfte, kanske det sista löftet. Jag pallar inte, pallar inte, pallar inte längre.
Snälla hjälp mig, någon?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar