...och klarade mig undan endast med en liten pik. Däremot kan jag tänka mig att klagomålen från andra håll snart börjar hagla in. Hur står det egentligen till?
Jag jobbade över bara för att jag ville förstå, nej, jag skrev inte upp tiden.
Imorgon ska jag skicka ett par extra viktiga mail och ringa några samtal. Jag hoppas det kan knyta upp åtminstone ett par av knutarna.
Jag jobbar mer än vad jag är villig att erkänna, kanske är det ett sätt för mig att kompensera för min ineffektivitet.
Däremot har jag väldigt svårt för att ta med mig arbete hem. Kanske är det bra att dra en gräns där. Det är viktigt att känna sig ledig emellanåt.
Jag avundas dem som är så tankspridda som jag ger sken av att vara. De som verkligen glömmer och är glada ändå.
Jag är inte en sån som glömmer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar